Egentligen så har väll hela veckan varit dramatiskt.. ständiga samtal till sjukhuset i Trelleborg, där min gammelmormor låg..

Varför vi alltid ville ha kontakt med sjukhuset var för att vi hade fått reda på att hon inte hade lång tid kvar att leva.. i början av veckan sa dom att hon hade max två veckor kvar.. men allt eftersom dagarna gick så kortade dom ner antalet dagar och på tordagen sa dom.. : Ni ska vara glada om hon över lever helgen..

Det kom som en chock för mig, Omi min Omi hur ska jag kunna klara mig utan henne, hon var den finaste och snällaste människan jag kände. Jag kunde inte förstå det, att detta skulle vara slutet för henne.. det gick bara inte, hon har funnits där hela mitt liv och nu skulle hon bara vara borta.

Alla minnen som vi hade med varandra, på somrarna när vi

var nere vid stranden och badade och byggde sandslott m.m.

När hon och jag alltid körde morgon gymnastik när jag var liten..

Och när jag berättade för henne om att jag hade träffat Robert, jag minns det så väl, hon bara log och var så lycklig för min skull, hon berättade hur hon hade träffat sin man och allt dom gjorde, hon var så glad... och nu när jag knappt har Robert kvar hos mig gör det extra ont, det känns som att jag har svikit henne..

Och tanken att aldrig kunna göra det igen, nej..

 

Vi bestämde oss för att åka ner till Trelleborg på lördagen för att träffa henne en sista gång för att säga hejdå till henne medans hon var vid liv..

När vi kom fram till rummet där hon låg, så blev jag livrädd.. min mormor var redan där och hon stor grät, och min mormors man kom ut för att prata med  oss.. Jag kände på mig att vi hade kommit försent att hon redan var död..hon bara låg där med vid öppen mun helt blickstilla..

Men plötsligt så rörde hon munnen, och hoppet kom tillbaka.

Jag bröt i hop av lättnad tårarna bara rann, det var så sköt för jag skulle få prata med henne, men tyvärr så fick jag nästan inte fram ett ord, det kändes som att jag hade tappat tal förmågan..

Tillslut så slutade jag gråta, jag gick fram till henne och satte mig vid hennes säng och tog hennes hand och höll den hårt, hon var så varm och jag var tvungen att släppa den flera gånger för att inte bli för varm.

Jag pratade med henne, men hon kunde inte prata, hon bara gjorde läten, hon var för svag.

Det jobbigaste var att man märkte att hon ville svara men det gick inte.

Efter en timme så kom en städerska in i rummet och skulle städa rummet.

När hon var klar så gick mamma in själv och satt hos Omi en stund.. helt plötsligt så kommer mamma utspringande.. hon säger att Omi hade sagt mitt namn och att hon ville att jag skulle gå in till henne och sitta där en stund, satt där inne själv, var så rädd så att jag skakade.

Och sen kom dom andra in igen, vi stannade där i 3-4 timmar, tills vi var tvugna att åka och äta..

Och det var då man skulle behöva säga det där jobbiga, säga hejdå..

Jag började gråta igen, jag gick fram till henne och pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne, och sedan sa jag hejdå vi ses snart igen och sen gick jag ut och grät.

Det var det jobbigaste jag har gjort på länge, säga hejdå til någon som man älskar.

 

Vi lämnade sjukhuset och åkte och köpte kina mat, sedan åkte vi til hennes hus och satt på altanen och åt, och pratade.

När klockan var 5 så åkte vi hem, det var en jobbig hem resa, massa tankar och minnen som dök upp i huvudet.

Var hemma halv 8, åkte till Emma för kände att jag inte orkade vara hemma.

Det slutade med att Emma följde med mig hem och sov hos mig.

 

Dagen efter så vaknde vi vid 9, vi gick upp kollade tvn och sedan satte vi oss och åt frukost.

Vid halv 10 så fick mamma ett samtal från min morbror, jag hörde vad han sa, för mamma hade så hög volym på mobilen... han frågade hur vi tyckte att det hade vart igår... och sedan så sa han : Hon har gått bort, hon gick bort för en halv timma sen..

Och då bröt jag ihop och sprang in till mitt rum..

Grät i 1 timma, kunde inte sluta..

Det var en jätte jobbig dag, och en jätte jobbig helg, men jag är så glad att jag han träffa henne innan hon gick bort.

12/3- 1923 till 21/4- 2013 ♥

 

 

//HANNAFONDELL♥