Sometimes you have to be your own hero because sometimes the people you can´t live without can live without you.

Jag orkar inte orkar inte orkar inte..

Mer.

Är lyckligare än någonsin för jag har hittat världens finaste kille.

Men samtidigt så är jag så jävla olycklig..

För det första så vet jag inte om han gillar mig och det gör mig så jävla frustrerad, det är så sjukt jobbigt att bara gå runt och vänta på att något ska hända.

Han har sagt till mig att jag aldrig ska ge upp hoppet om honom, vilket jag inte tänker göra.

Men jag vill ju ha ett tecken, visst jag har fått ganska många bra tecken, men jag som person är ju så jävla hopplös, det räcker inte att han pussar på mig hela tiden gosar och kramar mig och säger hur gulliga saker som helst... Jag måste veta allt hela tiden.

Måste ha bekräftelser.

Samtidigt så är han den ända som får mig att må bra just nu, det är tack vare han som jag fortfarande orkar hålla hoppet uppe.

Han finns alltid där hela tiden, och jag kan prata med han om vad som helst.

Som till exempel nu.. hela mitt liv är kaos, min släkting har blivit ännu sämre och det gör så ont i mig för jag ser hela tiden framför mig den sista gången jag besökte henne på sjukhuset när hon började gråta när vi skulle åka hem.

Det var det jobbigaste på länge, för att jag visste att jag kanske aldrig mer skulle få träffa henne, och att hon också var så väl medveten om det.

Att se henne ledsen...

Börjar gråta varje gång jag tänker på det.

Varje kväll.

Alla tankar som snurrar runt i mitt huvud blir bara för mycket och jag orkar inte mer.

Behöver någon som kan hjälpa mig när livet är som värst.

Visst nu har jag ju Robert, men jag antar att han kommer lämna mig snart också precis som alla andra.

För att jag är så jävla krävande och behöver uppmärksamhet hela fucking tiden.

Fan hatar mig själv.

Vill inte förlora honom, behöver han, världens bästa, underbaraste, sötaste, finaste, vackraste, mysigaste, snyggaste, gulligaste, snällaste, omtänksamaste kille.

Fan ta mitt liv.

 

 

//HANNAFONDELL♥

 

 

Jag finns alltid ifall det är något gumman! Bara att skriva/ringa eller vad du nu känner för!
Så himla underbar är du!
Är också sån som typ alltid behöver uppmärksamhet,det är verkligen fett jobbigt!
Hoppas allt löser sig!<3
Kram!